”Sången om södern” är en oscarsbelönad disneyfilm, där den äppelkindade slaven Farbror Remus (James Baskett) sjunger ”Zip-a-dee-doo-dah” och berättar sagor om Bror Kanin, Bror Räv och Bror Björn. Filmen släpptes 1946 och då var det inte många som reagerade negativt på dess rasistiska karikatyrer. I dagens läge är ”Sången om södern” den enda disneyfilm som inte släppts på DVD.

Medan ”Sången om södern” gick på bio, växte Ralph Bakshi upp i Brownsville. Han umgicks enbart med svarta och var den enda vita eleven på sin skola. Under skolgången konfronterades Bakshi med rasismens Amerika, då vita polisstyrkor trakasserade hans område. Det var också under den här tiden som Bakshi intresserade sig för tecknad film.

Fastforward till 70-talet. Ralph Bakshi hade med sina tecknade långfilmer ”Fritz the cat” och ”Heavy Traffic” bevisat att man kan göra tecknad film för vuxna. ”Coonskin” blev hans hårdaste pungspark mot etablissemanget. Precis som i ”Sången om södern” är ”Coonskin” en liveactionfilm med tecknade inslag, dock på ett helt annorlunda vis. I den här varianten sitter en åldrade fängelseintern (Scatman Crothers, som även bidrog med ledmotivet ”A´hm a niggerman”) och berättar om råskinnen Rabbit (Philip Michael Thomas från ”Miami Vice”), Preacher Fox (Charles Gordone) och Bear (Självaste Barry White!) som gör upp med Harlems hallickar, mafiosos och korrupta poliser, medan ondskan själv – Miss America, tittar på och hånflinar.

”Coonskin” blev bojkottad och biografer som visade filmen, blev t o m rökbombade. Bakshi har sagt att ”Coonskin” är hans bästa film, men trots det så förknippas hans namn med adaptionerna av ”Fritz the cat” och ”Sagan om ringen”.

/Hannes Hopf